Inner Connection

background_linen_mockup_72.jpg

Min senaste tavla fick sig en härligt mäktig guldfärg. Visste inte vad jag skulle måla, hade en tid funderat på grön, men så började jag plocka guldfärger istället. Alltid spännande att måla slumpartat och kravlöst, man plockar upp en färg som känns rätt för stunden och låter tavlan växa fram. I många fall så inser jag inte förrän efteråt hur tavlan framhäver en känsla jag haft eller en tanke som snurrat i huvudet. Som om mitt undermedvetna styrt valen.

Döpte tavlan till Inner Connection. Ett passande namn som representerar det jag haft brist på under en längre tid. Har lagt all min energi och fokus på jobbet, velat prestera och göra ett bra jobb. Något som har lett till att jag åsidosatt relationen med mig själv. Lustig upptäckt för något som anser att en god relation till sig själv är nyckeln till goda relationer med andra. Vi kanske undermedvetet förespråkar visdom som vi främst behöver ta till oss själva.

Jag har under min semester haft tid att fundera mycket, på livet och hur jag verkligen mår. Med lite perspektiv på åren som varit är jag stolt över mina prestationer, men inser först nu vad de har kostat. Min tank har varit nära på tom väldigt länge och jag har inte gjort någon större ansats till att fylla på tanken med ny energi. Något som har lett till extrem trötthet, periodvis nedstämdhet och utmattningssymptom, något som läkare menar bara kan botas med en livsstilsförändring, "värdena är det ingenting fel på". Jag fick höra att jag kanske skulle fundera på att byta jobb, umgås mer med familj och vänner. Så jag införlivade en dröm och skaffade katter, vilket lyfte livskvalitén, men fortfarande låg fokus främst på jobbet. Så jag gick ner i arbetstid, vilket förbättrade tillvaron lite till. Men det verkade som att jag fortfarande saknade en viktig bit av pusslet. Så jag sa upp mig från mitt jobb, sökte mig norrut till en ny stad, kom närmare familjen och vännerna. Ett stort steg närmare ett bättre välmående och rikare liv utanför jobbet.

Blev oerhört taggad när jag började mitt nya jobb som stod inför stora förändringar och möjligheter till förbättringar. Det visade sig bli en utmaning, som alltjämt krävde all energi jag hade. Semestern kom som en efterlängtad bris och jag blev mer lik mig själv igen. Väl tillbaka på jobbet noterade en kollega att jag log mer än vanligt och att hon upplevt mig som sorgsen och ensam sen jag började jobba där. Det gjorde mig sorgsen men det blev ett kvitto på hur jag verkligen har mått och det blev allt tydligare för mig att min livsstil fortfarande var oförändrad.

Drömmer om att jobba mer kreativt med händerna igen, lite mindre tid med datorn som verktyg. Handlar väl bara om att våga kasta sig in i det okända och prova.